Äventyr, adrenalinkickar och rivsår

Är hemma efter en träningsrunda jag sent ska glömma. Klockan är strax före halv nio när jag parkerar bilen i Bovallstrand efter jobbet. Här har jag aldrig sprungit förut. Tänker att 7,5 km-rundan blir perfekt. Då är jag hemma innan mörkret. Men 7,5 km-rundan blir både 10,12 och 14 km. Inser att jag är på helt fel spår.
Någonstans mellan skymningen och mörkret irrar jag bort mig totalt.
Hör en bäck porla. Tar mig ner genom snår, buskar, över taggtråd, genom bäcken och in på betesmarker. Och där, en bit bort står ett gäng kor.
Men, det är inte kor. Det är tjurar!
En kommer emot mig. Vänder mig om. Drattar i bäcken. Tar mig upp. Tjuren har stannar upp. Den stirrar på mig. Undrar nog vad tusan jag håller på med.
Tar mig över bäcken, hivar mig över stängslet. River sönder shortsen. Men, är i säkerhet!
Tar mig över stock och sten och över en liten bergknalle. Halkar, river upp skrapsår i ena knäet. Tar mig ner igen. Mot bäcken. Över stängslet igen. Över bäcken. Springer genom betesmarkerna. Vänder mig om flera gånger. Ser till sist tjurarna igen. Ramlar.
Knäcker glasögonen. Reser mig upp. Hinner tänka, "Fa-an, också är det såhär jag ska dö? I en beteshage utanför Bovallstrand?" Så fa-an heller!
Springer några meter till. Regnet vräker ner. Tycker mig höra åskan mullra på avstånd. Så, anar jag en grind i beteshagen. Hivar mig över grinden. Tjurarna har stannat upp en bit in i hagen. Anar konturerna av ett hus. Så... en grusväg! Jiippi! Följer den. I en evighet känns det som. Tittar på klockan. Men den bara blinkar. Ser till sist ljus i ett hus. Där kan jag knacka på. Men innan jag hinner fram till huset, är jag ute på asfalterad väg. I ljuset av strålkastarskenet från en bil ser jag en skylt. Jag är nära Bryggekrysset, ungefär 5 km från där jag ställde bilen.
Det är bara att börja jogga. Vad är klockan egentligen. Elva? Tolv? Ännu mera?
Är till sist framme vid bilen. Genomblöt, av både svett och regn. Tittar på klockan. Den är inte mera än elva. Men den kunde ha varit både tolv, ett och två.
Är ändå inte trött när jag sätter mig i bilen och åker hemåt. Äventyret och adrenalinet håller mig vaken.
Och vid vänstra knäet smärtar rivsåren lite grann.